I min barndoms Iran läste min syster Lille Prinsen för mig, och så lyssnade jag på persiska myter i min farmors famn. Mitt liv började med att jag lyssnade på berättelser, och nu är det mitt jobb att hitta på berättelser.

Jag fick lära mig läsa och skriva tre gånger: först på farsi, så på engelska och till sist på finska.

Jag har alltid haft barnasinnet i behåll, och ser drakar och godzillor omkring mig. Jag skulle inte kunna föreställa mig att min nuvarande arbetsgrupp skulle bestå av människor som inte gillar trollkarlar!  Om Harry Potter hade skrivits redan när jag var barn, skulle det varit häftigt!

Varje dag behöver jag kunna läsa. Största delen av lästiden går åt till research för mina program. Jag måste snabbt kunna se om jag behöver en text eller inte. Jag läser nyheter på olika medier och förundrar mig över hur smalspåriga de är. Hos mig väcker en nyhet ofta fler frågor än svar, och då måste jag läsa om en och samma sak ur flera olika källor.

Senast jag slog mig ner med en bok bara för att läsa, blev det Stäppvargen av Herman Hesse. Huvudpersonens inre kamp gjorde inryck på mig.  Jag är uppvuxen mellan två kulturer och vi flyttade ofta, vilket gjort mig till en enstöring. Därför kunde jag mycket väl leva mig in i bokens budskap.

Arman Alizad

tv-redaktör

"Antoine de Saint-Exupérys Lille prinsen är världens bästa bok. Den viktigaste lärdomen i den är att vuxna är tråkiga. I boken skildras prinsens möte med räven så vackert att jag alltid måste ha flera näsdukar till hands medan jag läser den. Tysta aldrig ner 7-åringen i ditt hjärta!"