Det är sorgligt ifall man inte läser något annat än Fingerpori. Det vore roligt ifall nån via mina serier kommer i kontakt med också annan slags litteratur.

Böcker går inte genom samma tunga produktionsmaskineri som t.ex. filmer och tv-serier. Därför är det just i böcker det händer mest. De kommer med nya teman och tankar som ännu kan vara helt okända på annat håll.

 

För en som tecknar serier är det helt nödvändigt att läsa. Allt påverkar den kreativa processen, såväl prosa som tv. Som barn smällde Kalle Anka och Hacke Hackspett högst, senare föredrog jag Juho Juntunens serier och serien Hemmo Paskiainen i tidningen Pahkasika. Hos mormor läste jag  Ollin pakinat och föll pladask för ordlekarna. Likaså för Veikko Huovinens humor.

 

Då jag lärt mig att läsa slukade jag av någon anledning Mauri Sariolas Susikoski-romaner. Dom hade jag nog inte gett en chans i dagens läge. Det som är roligt med litteratur är att man ibland råkar läsa böcker man egentligen inte ens tycker att är bra.

Som motvikt till serietecknandet är det skönt att läsa annan slags litteratur. Nu läser jag samma scifi-romaner som mina nördkompisar gjorde på 1980-talet, t.ex. Arthur C. Clark och lättlästa deckare.

Jag kastar mig över faktaböcker om de mest underliga saker, t.ex. evolutionen, genetik, Morris Mine eller mordet på Kennedy. Jag är ändå en långsam läsare och minns aldrig ett dyft av vad jag har läst. Min bokhylla svämmar över. Jag har inte lärt mig att läsa e-böcker, utan köper tryckta grejer. Också det är lättare än någonsin tack vare webbutikerna.

Det lönar sig att testa läsa på olika ställen, t.ex. bakom ladugården. Och i olika ställningar! Sängen är inte den bästa platsen, man somnar så lätt.

Pertti Jarla

serietecknare

"Michael Wolffs Fire and Fury – Donald Trump och vita huset inifrån är rolig och garanterat aktuell läsning."